Liverpool-indierockduon King Hannah består av Hannah Merrick och Craig Whittle. På sin första turné i USA kunde King Hannah knappt tro vart deras debutalbum hade tagit dem. De befann sig plötsligt mitt i sydvästra öknen i New Mexico, bland platser de bara sett på film och tv. Deras envisa beslutsamhet och mod att simma mot sin noggrant planerade vision hade landat dem mitt i en scen från Butch Cassidy and the Sundance Kid, Badlands eller en av de många true crime-dokumentärerna de såg på när de inte var på turné. Att vara i en ny miljö öppnade deras ögon för vanliga händelser som de kanske hade ignorerat om de hänt i Liverpool, och gav nya perspektiv. Stora delar av bandets andra album, Big Swimmer, reflekterar över historier från dessa resor där duon delade scen med Kurt Vile, Thurston Moore och på festivaler runtom i Europa och Nordamerika. Särskilt i Amerika fann Merrick och Whittle sig själva tittandes ut genom turnébussens fönster som en slags skärm, vilket tillät inspiration för deras berättande att flöda in.
Av en tillfällighet var titelspåret och albumöppnaren, “Big Swimmer”, den sista låten som skrevs innan de lämnade vägen för att gå in i studion och spela in uppföljaren till sitt debutalbum. Ett fysiskt testament till albumets yttersta metafor som ett slag i magen; att man inte uppnår något genom att kasta in handduken. Det nya albumet speglar King Hannahs andra akt med en nyfunnen förståelse för deras sound, deras styrkor, deras tacksamhet och deras vision för bandets framtida musik. Denna förståelse har utan tvekan lett till det djupa självförtroende som hörs i deras nya låtar – Merricks röst som svävar, Whittles gitarr som flammar – och balansen de har funnit medan de korsar Atlanten, eller rockscenerna på båda sidor av den i alla fall. Big Swimmer får håren att resa sig på nacken, mellan den ibland stickiga och ofta hjärtevärmande bildspråket i dess berättande. När du lyssnar är det mycket troligt att kommer du att drömma dig bort till en sjö på sommaren och vilja hoppa i.